KKM

Läste Jonas Indes nya bok, kortromanen/långnovellen (eller vad det nu är) KKM, för ungefär tre dagar sedan. KKM är den andra bok som jag läst i år som “påverkat mig”, det vill säga som legat kvar och skvalpat runt någonstans i hjärnbarken mer än några timmar efter att den blivit utläst.

KKM är en slags inverterad deckare, på det sättet att vi i boken får veta hur brotten går till och berättas utifrån mördarens perspektiv. Dock saknas några framträdande lagmän, så “deckare” är kanske inte ett helt korrekt epitet. Ja, ja. Protagonisten är ett jävla svin, ett äckel. Dock är det svårt att inte tycka om honom emellanåt. Och här i ligger mycket av bokens styrka, satir vävs samman med allvar på ett så bra i en och samma person att det är svårt att avgöra när det drivs gäck med en åsikt eller när den faktiskt är allvarligt menad. Visst det går att ana, ilskan mot det borgerliga och “lyckade” människor känns som om den är allvarligt menad, men samtidigt… Bra bok i alla fall.

KKM innehåller en parafras av ett textstycke ur en Danzig-låt också, bara det gör den läsvärd.